Tiden är ett märkligt ting.
Den gör precis vad den själv vill.
Jag fattar ingenting.
Den finns inte, men ändå finns den till.

Ok, det där var en crappy dikt. Men det beskriver
ganska väl förvirringen jag känner just nu.
POFF, så ska jag börja trean. Det går fort när
man har roligt antar jag. Äsch, allt går
fort oavsett, förutom när man väntar på
bussen på morgonen eller åker 8 och en halv timme buss
eller är på Arlanda. Då går allt långsamt.

Det känns som att dem två år som varit gått på
en sekund men varat i en evighet.


Detta är en bra höstfilm, den är peppande. Men den är långt ifrån
en typisk amerikansk feelgood movie (kanske för att den är fransk) Utan
den har någonslags verklighet över sig som gör att man lättare kan ta in den.
Den är tänkvärd och genuin tycker jag.

- B